Konstpaus 2

 
Klicka på bilden för en större version

Faraos dotter i Hamnparken

I Örnsköldsviks hamn har glassen fått några kronors påslag på priset och kanske är den värd det. Prova några olika sorter i en strut, ta vägen över parkeringen och vidare till Strandgatan. Tvärs över gatan ligger Hamnparken, en grönskande kil insprängd mellan Storgatan och Hotellgatan.
I en liten stenbassäng har hon stått sedan 1935, Faraos dotter, en fontänskulptur gjord av Arthur Sandin, Stockholm, född i Trehörningsjö.
Här i Hamnparken har hon leende under årens lopp beskådats av tusentals resenärer i väntan på bussars avgång, och efter busstationens flytt, av förbipasserande eller av dem som slagit sig ner för en stunds vila i parken.
Men, var är hon? Denna lilla skönhet i vit marmor syns inte till. Endast anslutningsröret till det vatten som porlande, lekfullt kittlade henne finns kvar att beskåda.
Har hon tröttnat på att stå där? Tröttnat på att bli slagen i bitar, vandaliserad? Tröttnat på att bli utbytt mot en billigare kopia? Kanske har hon stigit ner och sökt sig till Örnsköldsviks museums stilla rum för att få ro.
Faraos dotter, hon som gick ner till floden för att bada. Hon ska visst komma åter i höst, men är hon lika skön i brons?
Tills hon återvänder i sin nya skepnad kan blicken höjas ur bassängen och en bit bortom kanten se tidens gång. Ett solur i form av en modern bautasten i Nordingrågranit och fyra stenar i gräset runt om som visar väderstreckens riktning sattes dit 2008. Och visst fungerar det, soluret, så länge solen finns men är det verkligen där det ska stå?

Text och foto: Ann-Kristin Källström
2009-07-22